Har försökt somna under 2 timmars tid nu. Halsbrännan från helvetet ger inte med sig, det kryper i benen som om de var fulla av myror både ut- och invändigt vilket gör att jag måste vifta med dem hela tiden, plötsligt börjar det klia helt hysteriskt mycket lite här och var på kroppen, det enda sättet som går att ligga på utan att bebisen protesterar hejvilt är på rygg men då känns det som om någon försöker kväva mig ungefär som att jag har ett paket bomull nerkört i luftrören, det kliar som aldrig förr på magen i det område jag injicerar Fragminet, jag känner mig kissnödig precis hela tiden, det ömmar i hårbotten, det rinner mjölk ur de uppsvällda brösten så att det blir blöta fläckar i sängen, det är obekvämt och alldeles för varmt för att sova med sport-bh och ambingsinlägg för att undvika mjölkläckaget och bebisen roundkickar mina revben hårt och skoningslöst med jämna mellanrum.
Jag är gigantisk och det är 2 månader kvar till BF. JAG HAR FÅTT NOG NU! Det räcker! Vill skrika och gråta men jag är helt slutkörd så det orkar jag inte. Det är ju ingens fel det var mitt eget val från den stunden jag sa till R att vi minsann skulle försöka tillverka ett syskon till A men jag vill ha någon att skylla på, någon att vara arg på. Vem ska jag va arg på? Mig själv, R, bebisen eller på Gud om han nu finns och har bestämt att det är kvinnans lott att vara gravid.
Känner mig inte ett dugg taggad inför midsommarafton, en av mina favoritdagar på året.
Längtar tills du bestämmer dig för att lämna min kropp kära barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar