Har legat alldeles blixtstilla i 1 1/2 dygn nu, får inte ens vifta på tårna. Slapp med nöd och näppe sån där kissanordning i sängen då toaletten finns 2 meter från sängen.
Smärtan från proppen och tromboflebiterna i vänster ben har inte släppt och jag får starka alvedon och morfin med jämna mellanrum. Morfinet försöker jag undvika så långt det bara går då bebisen blir "lullig" när jag tar det.
Fragminet, som jag inte injicerat själv ännu, får jag i ännu större dos nu var 12:e timme. Idag tänkte jag försöka injicera det själv.
Gårdagen avlöpte i snigelfart, läkare, barnmorskor, sjukgymnaster avlöste varandra.
Mitt på dagen kom min underbara mamma hit med min solstråle A., hon sken som en sol när hon såg mig sen var allt annat mycket mer intressant än jag, hon hittade snabbt till de stora fönstrena där hon ville stå läääänge och kolla på alla stora gula maskinerna utanför. (De håller på med något vägbygge utanför)
Det värmde i mitt mammahjärta när hon gick till skötväskan, plockade ur boken om Max alldeles själv, gav den till mig och ville sitta hos mig och bläddra i den.
Älskade barn!
R. kom hit direkt efter jobbet och höll mig sällskap, vi pratade lite om allt möjligt och kollade på TV en stund, var skönt att få skratta lite tillsammans. Vi kollade på Family guy och som vanligt skrattade jag som mest åt de sämsta skämten.
R. kan alltid få mig på bra humör! Vi är bäst ihop.
Älskade själsfrände!
Idag ska jag förhoppningsvis få komma ur sängen lite.
Jag ska iaf få åka rullstol till en sjukgymnast som är specialist på DVT (djup ventrombos).
Jag vill åka hem nu så försvinn dumma propp!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar