Min förlossningsberättelse

Känsliga läsare varnas!

VÄRKARBETET

Den 26/8 kl. 01.03 vaknar jag av att det gör ordentligt ont långt ner i magen, ungefär som en jättekraftig mensvärk.

Tänker att det är säkert falskt alarm igen men ca. 8-10 minuter senare kommer den tillbaka, som en våg rullar den onda smärtan i magen och ryggslutet in och klingar av efter ca. 1 1/2 minut.. det ÄR värkar tänker jag.

Jag ringer Robert som är i Sthlm, säger att NU är det nog på riktigt men att jag inte vet säkert så han behöver inte åka hemåt än... Vi lägger på och 5 1/2 minut efter den senaste värken kommer en till, ytterligare 5 1/2 minut senare ännu en och när den tredje värken kommer igen efter 5 1/2 minut ringer jag Robert igen och ber honom komma hem för DET ÄR DAX NU!

Därefter ringer jag förlossningen på Akademiska och hon jag pratar med tror inte att det är någon brådska att komma in men att vi är välkomna när helst vi vill.

Sedan ringer jag barnvakt till Annabelle.

Jag packar ner det sista i BB-väskan. Klockar hela tiden värkarna medan jag packar, klär mig själv och gör allt i ordning. 

Värkarna är regelbundna och nu ligger de på ca. 4 minuters paus mellan varje och ökar dessutom i intensitet. Jag måste anstränga mig för att andas mig igenom varje värk nu men upplever att det är otroligt mycket lättare än för 1 1/2 år sedan när Annabelle kom till världen. Jag vet ju hur det kommer kännas den här gången så det är mycket lättare att verkligen slappna av när smärtvågen kommer om och om igen.

Robert kommer hem och barnvakten kommer hit.

Vi sätter oss i bilen, jag på ett gäng frottéhanddukar utifall om vattnet skulle gå och vi kör ut på E4:an. Värkarna fortsätter att komma med ca. 4 minuters mellanrum och ju närmare Uppsala vi kommer desto fortare kör Robert. De sista 3 värkarna innan vi är framme på Akademiska är riktigt jobbiga att andas igenom och jag börjar känna ett ökat tryck nedåt.

FÖRLOSSNINGEN

Kl. 04.10 är vi framme, parkerar utanför förlossningen och blir ombedda att sätta oss ned i foajén på förlossningen. 

Behöver inte vänta länge, kl. 04.15 ligger jag på britsen i ett mottagningsrum och barnmorskan som undersöker mig berättar att jag minsann är öppen 5 cm. Nu kommer värkarna väldigt tätt och det tar verkligen i men jag andas på och tänker hela tiden: "andas, slappna av, det är BRA att det gör ont" om och om igen under värkarna. Vi får komma in på ett förlossningsrum vid 04.30 och jag börjar direkt andas lustgas och känner på en gång att det hjälper mig igenom värkarna, barnmorskan undersöker mig igen efter första värken inne på förlossningsrummet och hon konstaterar att jag nu är öppen hela 8cm. Hon ber mig att lägga mig på sidan, de lägger upp mitt högra ben i benstödet på sängen och jag får våta varma handdukar runtom magen och ryggslutet som smärtlindring och de tillsammans med lustgasen känns faktiskt bra. Barnmorskan säger efter en kort stund att jag får börja krysta på nästa värk om jag vill. Det trycker på som bara den och jag tänker att snart är det över och tar i för kung och fosterland så fort nästa krystvärk kommer. Robert står tappert vid min sida och pushar mig. 

Vid nästa krystning hörs ett högt och ljudligt "plopp" och det fullkomligt forsar ut vatten all over the place.

Robert utbrister då: "jag tror jag svimmar" och sätter sig ner i fåtöljen bredvid sängen. Hur mycket jag än ville pausa hela förloppet just då så gick det såklart inte och jag krystar vidare medan han försöker samla sig. Plötsligt står han vid min sida igen likblek, spyfärdig och jag ser hur han kämpar för att stötta mig. Ville pausa hela förloppet då och krama honom, men det gick såklart inte.

Huvudet är nästan ute och morskan frågar om jag vill känna, aldrig i livet tänker jag och säger: "nej nej nej"

Det svider något alldeles förskräckligt mycket nu när huvudet står i öppningen.

Nästa krystvärk kommer, jag trycker på och morskan säger att nu är huvudet ute och då trycker jag på ännu lite till och vips så är hela bebisen ute och läggs på min bröstkorg.

Klockan är nu 04.58, inte ens i 45 minuter har vi varit inne på förlossningsrummet och nu ligger det en liten människa på mig istället för inuti mig. 

TIMMARNA EFTERÅT

Robert och jag tittar kärleksfullt på varandra sedan på den lilla lilla människan med en svart kalufs som ligger snällt och gnyr på min bröstkorg. Känslorna som infinner sig där och då finns det inga ord för, de måste helt enkelt upplevas.

Lyckan är total och vi undersöker den lilla människan med våra blickar och händer och ser att det är en liten tjej som bott i min mage i 9 månader.

Fröken namnlös, Annabelles lillasyster, tittar tillbaka på mig och Robert med sina blå ögon. 

Moderkakan lossnar nästan direkt och jag får en medicin som ska hjälpa livmodern att dra ihop sig så att jag inte ska blöda så mycket. 

2 ynka stygn är allt som behöver sys.

Vi myser en stund sedan får jag gå och duscha medan Robert myser med sin nyfödda dotter.

Efter duschen lägger jag mig i sängen igen, fröken namnlös hittar snabbt till bröstet och flaggfikat kommer in, fint dekorerat med rosa servetter.

Vi myser och njuter av stunden, bara vi 3.

Jag blöder ganska mycket och de gånger jag reser på mig forsar det bokstavligen ut blod ur mig, inte ens den gigantiska bindan/blöjan som jag har på mig har en chans att fånga upp de mängder som kommer. Ett par gånger medan vi ligger på förlossningsrummet trycker barnmorskan på min mage hårt för att få ut det blod som samlas i magen, fy sjutton vilken smärta när hon trycker och jag känner hur stora klumpar tillsammans med rinnande blod rinner ut mellan benen på mig, verkligen vidrigt!! 

Barnmorskan försäkrar mig om att det inte är någon fara men att jag ska säga till när jag känner att det rinner.

Det finns inga lediga rum på BB-avdelningen ännu så vi får tillfälligt flytta in på ett rum på förlossningen och väl därinne känner jag hur det återigen börjar rinna ut blod mellan benen, men den här gången ligger jag fortfarande ner, jag blir väldigt rädd och märker på barnmorskan att hon oxå verkar oroad över att jag blöder så pass mycket. Hon tillkallar ytterligare en barnmorska och de trycker och trycker på min mage, jag skriker av smärta. Det slutar återigen att rinna och jag får ytterligare ett läkemedel som ska hjälpa till med koagulationen i såret på livmodern där moderkakan satt då det är därifrån som det blöder och pga min fragminbehandling så har blodet svårt att koagulera och behöver lite hjälp på traven.

Vi sover en stund inne på rummet alla 3 utmattade efter det som vi alla varit med om de senaste timmarna och efter ytterligare ett par timmar får vi komma upp till BB-avdelningen där vi blir kvar i drygt ett dygn för att de vill hålla koll på mig och blödningarna. 

Som tur är fungerar läkemedlet och väl uppe på BB övergår blödningen till en normal nivå.

UPPLEVELSEN

Såhär ett par dagar efteråt är jag så otroligt tacksam över att förlossningen gick så pass fort som den gjorde och att inga större komplikationer uppstod. 

Redan dagen efter kunde jag gå, stå och sitta nästan helt utan någon smärta till skillnad från förra gången då jag hade ont i skrevet i 2 veckor efteråt och kände mig överkörd av tåget.

Kvinnokroppen är helt fantastisk och när det är såhär lätt och smidigt att föda barn som det faktiskt var för mig förstår jag varför vissa skaffar en hel drös med härliga ungar! 

Nu är hon här!

Den 26 augusti kl. 04.58 kom vår dotter äntligen till världen!
3260 gr, 49cm och en hel del mörkt hår på det lilla huvudet.
Hon är helt perfekt, vi är så otroligt stolta och lyckliga!
Vi fick komma hem från Akademiska idag. En mer detaljerad förlossningsberättelse kommer så småningom och då kan jag förhoppningsvis presentera hennes namn också. Än så länge går hon under benämningen fröken namnlös.

Vad väntar h*n på?

Ingen bebis än... 

Vad väntar den på? Löning? Bättre väder?

Jag är så färdig med att vara gravid nu!

Inte blir det bättre av att telefonen går varm av sms och telefonsamtal från människor som ställer frågor som: "kommer den inte snart" "hur går det" "borde inte du vara på förlossningen nu" "när kommer den ut" etc etc...

Förstår att de är nyfikna och undrar men jag vet inte mer än någon annan.

Har känt flera gånger att jag bara vill sätta mig ner, gråta en störtflod och bara ge upp! Det är både fysiskt och psykiskt påfrestande att gå över tiden. 

Välkommen ut vem du än är! 

Mamma, pappa och din storasyster vill träffa dig nu!

10 saker du antagligen inte vet om mig

1. Jag har ingen som helst aning om vad jag har för naturlig hårfärg och mitt hår har genom åren haft alla möjliga kulörer bl.a. blond, svart, brunt, rosa, svart med rosa toppar, rött och flera nyanser däremellan.

2. Tills för ett par år sedan var jag nagelbitare, något jag skämdes för, en dag bestämde jag mig bara för att sluta och det har fungerat bra och jag hittade ett nytt intresse, nagellack, en period var jag helt beroende av att köpa nya lack.

3. Aldrig någonsin har jag frivilligt tagit någon narkotika, däremot har jag blivit drogad på krogen vid ett tillfälle och det hade kunnat sluta riktigt illa men jag var lyckligt lottad och blev "räddad" av någon jag idag håller väldigt kär!

4. När jag var liten var jag fast besluten att jag skulle bli astronaut. En av mina största drömmar än idag är att  få resa ut i rymden.

5. Jag har lite utav ett fotografiskt minne. Har extremt lätt att komma ihåg var saker och ting finns, stora som små, även saker som inte är mina, saker som jag inte använt på väldigt länge m.m. Denna egenskap har jag haft stor nytta av både privat och i mitt arbete.

6. Jag är inte särskilt sportintresserad men jag kan vara en grym medgångssupporter om det går bra för "mitt" lag som t.ex. när Brynäs kammade hem SM-guldet för några år sedan. Sen kan jag tycka att herrfotbollsmatcher är intressanta efter att slutsignalen ljudit och spelarna byter tröjor med varandra...

7. Använder bara trosor av märket hanky panky, de kostar från 199:- styck och jag kan inte leva utan dessa underbara sköna trosor som dessutom finns i regnbågens alla färger. 

8. Ordvitsar är superroligt enligt mig, ju sämre desto bättre... smakprov på min dåliga humor:

Hur vet man att en dykare drunknat?
-Han dyker inte upp.

Har ni hört om styckmordet i sydafrika?
-Det var nelson man dela.

9. Jag har en hatkärlek till skräckfilmer och har jag börjat kolla på en skräckfilm MÅSTE jag kolla klart på den annars tror jag att något hemskt kommer att hända. Dessutom sitter jag i soffan och skriker åt karaktärerna vad de ska och inte ska göra i filmen.

10. Färdiga köttbullar från affären, typ mamma scan, är bland det värsta jag vet! Hemlagade ska det va!

Att vara föräldraledig...

Älskar den här bilden! Så himla klockren! R brukar ofta skämta inför andra och säga till mig: "men du som bara är hemma, hur kan du va trött" då brukar jag tänka på den här bilden, den är så klockren! Tror att många känner igen sig...

Vilken j*vla morgon!!!

Det började med att jag låg vaken halva natten och när jag precis känner runt 5 att jag somnar om snart så vaknar A och är otröstlig. Hon vill absolut inte lägga sig i sängen igen, byter hennes blöja och ger henne lite vatten att dricka men hon vill iaf inte lägga sig igen, inte ens bredvid mig.

Vi går runt lite och hon pekar på brödpåsen i köket, jag frågar om hon är hungrig, hon nickar mitt i allt snyftande så jag brer henne en smörgås som hon gladeligen mumsar i sig. Jag går och lägger mig och hon mumsar vidare och sitter på trappsteget till balkongdörren i köket och nynnar på nån liten trudelutt. Efter en stund kommer hon in i sovrummet och börjar jävlas med Norrman. Jag inser att det här med att sova är kört så går upp och klär på mig. A far runt som en virvelvind och sliter fram ALLA leksakerna på sitt rum och börjar lyfta en efter en in till köket. Stopp och belägg säger jag och hon försvinner in på sitt rum igen men kommer ut igen lika fort och ger sig 17 på att hon ska sno Norrmans snuttefilt. (ja hunden har en egen snuttefilt men så är han ju norsk)

Ser att Norrman börjar ledsna på henne, han vill ha lugn o ro på mornarna så jag släpper ut honom utanför grinden in till mig och A släpandes på snuttefilten. Lyckas duka fram frukosten trots att jag har en liten orkan i köket. 

Under frukosten vänder hon uppochner på mjölkglaset 3 ggr, sätter fast osten i håret och kastar med flit mat och saker på golvet.

Jag hjälper henne att tvätta av sig sen försvinner hon in på sitt rum och leker.

Äntligen lite lugn o ro tänker jag och ställer mig vid köksbänken för att baka kladdkakemuffins, är perfekt att ha lite fika i frysen eftersom många vill komma på besök för att träffa lillebror/lillasyster när h*n kommit ut.

A leker snällt på sitt rum och kikar då och då in i köket och kollar vad jag gör.

Stoppat in muffinsarna i ugnen och städar av köksbänken, då kommer A till mig och jag upptäcker att hon bajsat, har 3 minuter på mig till muffinsarna ska tas ut, det är lugnt tänker jag, men då passade hon på att kleta med bajset (något hon aldrig gör annars) så allting tar längre tid och muffinsarna blir till kolbullar, jag lyfter ner henne på golvet och när jag kommer in i badrummet igen efter att ha tagit ut kolbullarna står ungen och tvättar händerna i toalettstolen...  Jag kan inte annat än att gapskratta åt hela situationen!

Nu har jag lämnat henne på förskolan och ska passa på att vila upp mig efter denna smått kaotiska morgon.

BF idag

Jaha, då var den här, dagen då gravidappen visar att 100% av graviditeten har passerats och här ligger jag hemma i sängen utan några som helst tecken för tillfället att h*n vill komma ut. Med alla kraftiga förvärkar jag haft under lång tid trodde jag aldrig att jag skulle komma till 100%.

Trodde i förrgår kväll att det var på G, fick regelbundna värkar och ringde till och med hem R från STHLM, ringde förlossningen i Uppsala som överenskommet eftersom jag går på Fragminbehandling och R klockade exakt 9 minuter mellan värkarna under kvällen, gick och la oss vid 11 och jag vaknade flera gånger av värkar under natten men sen stannade det av fram på morgonkvisten. Snopet! 

Det är trångt nu inuti och när bebisen rör på sig är det väldigt obehagligt och inte alls mysigt, kanske inte är en liten krabat där inne ändå som jag inbillar mig, A vägde 2976gr när hon kom och eftersom varken jag eller R är särskilt stora så förväntar jag mig ingen jättebebis men tänk om det är en 4000 grammare därinne... AJ!!!

Trots att jag tycker att jag äter mycket om dagarna så har vikten minskat med ett par kilo från maxvikten jag var uppe i, h*n suger väl i sig all näring som jag stoppar i mig misstänker jag, inte alls ovanligt att man går ner i vikt i slutet av graviditeten tydligen.

Idag har jag ett besök hos barnmorskan inbokat på fm. Hon ska då bl.a. kolla om jag öppnat mig något. Eftersom jag haft väldigt mycket kraftiga förvärkar samt regelbundna värkar i förrgår kan jag vara öppen ett par cm utan att veta om det och då kan det gå jättefort när det väl är dax, något vi inte vill då vi har nästan 10 mil till förlossningen.

Nu hoppas jag att vi inte behöver vänta så länge till, ALLT är klart i minsta detalj här hemma för vår nya familjemedlem och jag är så färdig med att vara gravid!

Nåldynans lördag

206 sprutor med Fragmin har jag injicerat på mig själv i magen har jag räknat ut.

2 om dagen med 12 timmars mellanrum varje dag sen jag fick proppen i benet.

Morgonsprutan på 10000iE svider alltid mer än kvällssprutan på 7500iE.

Området jag injicerar i är fullt av blåmärken och knölar som ömmar. 

Idag var vi till Furuvik för sista gången detta år. Hade med oss grannen och hans dotter oxå. Vi grillade korv i parken och R vann 2.1kg plopp på chokladhjul samt en jättefotboll till A som han fixade hem lätt i basketbollkastning.

Ingen bebis i sikte än....

R och hans bästa vän/grannen håller i skrivande stund på att snickra en ny trapp till våran entré samt ett altandäck i anslutning till trappen. Det blir kanonbra.

Är himla imponerad av deras snickarskills!

Lägesrapport inskolningen på förskolan

Som ni vet är jag mitt uppe i inskolningen på förskolan och det har gått klart över förväntan hittills!

I onsdags var både jag och R med på förskolan. R var med fram till lunch och jag tills dess att A somnat efter lunchen. Kul för R att se hur det går till och träffa de som ska ta hand om vår käraste ägodel om dagarna. Dessutom fick han se vad duktig A är med egna ögon och känna sig stolt.

Precis som dagen innan bökade hon runt i tystnad en stund men somnade sedan och då sa Anette som en av förskollärarna heter, att jag skulle gå hem och att de skulle ringa när hon vaknat.

Jag gick hem med mobilen i högsta hugg redo att vara tillbaka på 2 röda! 

Har ju bara ca. 200 meter till Marma förskola så det går fort att ta sig dit.

Klockan gick, inget telefonsamtal...

När klockan började närma sig halv två ringde Anette och sa "Nu har hon vaknat, inga problem alls och verkar inte sakna mamma ett dugg så vänta en kvart sen kan du komma" 

Längsta kvarten i mitt liv, jag lovar!

När jag stegade in på förskolan möttes jag av en supernöjd och glad unge som skulle visa vad hon höll på med sen klädde vi på oss, sa hejdå och gick hem.

Nöjt barn och en stolt mamma!

Igår var vi där till kl. 09 som vanligt och efter bara en kvart frågar Anette hur jag känner inför att gå hem och eftersom A inte var något som helst kontaktsökande med mig och verkar trygg med alla och den nya miljön så valde jag att gå hem.

Jag fick verkligen behärska mig och svälja tårarna när jag sa "hejdå, mamma hämtar dig efter du har sovit"

Reaktionen från A var först ett "nej" och hon gick emot mig med snabba steg men mitt mellan oss fanns en bobbycar och Anette och plötsligt gjorde det inget att jag gick.

Vi kom överens om att ringde de inte så skulle jag komma kvart i 2 och hämta henne.

Ingen ringde, kl. 13.45 var jag tillbaka och möts av A's härliga leende när hon kastar sig i famnen på mig. 

ALLT hade gått jättebra och de var superimponerade över hur trygg A är trots att precis allt med förskolan är helt nytt för henne. 

Jag känner mig stolt över A och såklart även stolt över mig och R som format denna lilla perfekta varelse och uppfostrat henne på det sätt som vi har trott är det bästa för ett barn och nu visar det sig att vi har gjort helt rätt hittills. 

Såklart kan det komma bakslag, imorgon när både jag och R ska lämna och hämta henne tillsammans kanske hon inte alls tycker att hon ska vara kvar när vi går eller så gör hon det, ska bli spännande att se!

Bjuder på en bild från imorse på vår älskade lilla tös. 

Skorna jag beställde, hämtade jag ut i onsdags och de blev favoriter direkt. Riktigt snygg blå färg var det på dem och de verkar sitta jättebra! Verkligen ett bra reaköp och supersnabb leverans, dessutom fick jag med en folder med massa bra tips om hur man ska klä de små liven vid olika årstider.

Kan inte annat än ge barnskospecialisten.se högsta betyg!

Reafynd och superstolt mamma!

Insåg att A behövde nya skor nu när hon börjat på förskolan, hennes gamla träningsskor som vi köpte i våras är precis på gränsen till för små.

I det varma vädret som varit har hon bara använt Crocs och sandaler men nu verkar det bli svalare tider så täckta skor är att föredra.

Har blivit tipsad av några vänner och bekanta som är mer rutinerade förskoleföräldrar om ett par olika skomärken som är bra.

Hittade till barnskospecialisten.se där jag fyndade inte bara nya träningsskor utan även ett par ullfodrade vinterkängor. Båda av märket Viking och nedsatta med 60% rabatt! Istället för att köpa ett par för runt 700:- fick jag nu två par kvalitetsskor för ca 600:-, det kallar jag reafynd!

Dessutom hade de rea på den mjuka och sköna Lundmyrmössan med älsklingtryck så nu har jag köpt det första plagget till bebisen i magen. Vi hade en likadan mössa till A när hon var spädbarn men den har kommit bort.

Beställde sent igår kväll och paketet skickades idag på fm så med lite tur kan jag hämta ut det på mitt utlämningsställe redan imorgon.

Efter 2 dagar på förskolan känner jag mig redan stolt över A. Hon tar för sig, är snäll med de andra barnen, är inte blyg och mammig, började städa undan uteleksakerna utan att jag behövde säga till henne när det var dax för det och dessutom gjorde hon något som inget annat barn gjort på första riktiga inskolningsdagen under förskollärarnas karriär, hon somnade utan några som helst problem på sin madrass i vilorummet!! 

2 av förskollärarna sa till mig innan vilostunden att det är bara för oss att gå ut när jag känner att det är nog, att hon protesterat tillräckligt, det kommer med tiden att de klarar av att komma till ro på sin madrass bredvid de andra barnen och att det var dömt att misslyckas första gången.

Min unge somnade minsann efter bara en liten stunds bökande under tystnad och utan protester! 

För mig känns det som ett kvitto på att alla rutiner jag har skapat här hemma varav några jag ändrat lite på nu inför förskolestarten och anpassat efter förskolans tider för mat och vila faktiskt fungerar utmärkt och verkligen är bra för A. 

Jag har lyckats som mamma, jag är en bra mamma! 

Förskolestart

Helgen har varit lugn och spenderats mestadels hemma på gården förutom lördagskvällen som spenderades i Furuviksparken på Ulf Lundell konsert.
R´s syster hade bjudit hit några vänner på poolparty på lördagen. Vi har den regeln här på Kronsäter att om vill man utnyttja de gemensamma ytorna för en fest eller liknande för vänner så är alla boende på gården självklart oxå välkomna så inkluderat alla på gården blev vi ett stort gäng som umgicks, badade och avslutade med grillning innan alla utom R´s mormor åkte till Furuviksparken.
A fick följa med och den här gången lyckades vi bättre att få henne att använda hörselkåporna än sist vi var på konsert. Har försökt öva hemma genom att använda dem på ett lekfullt sätt och gett henne massor av positiva reaktioner när hon haft dem på och det verkar ha gett resultat. När tröttheten tog över ville hon självmant lägga sig i vagnen och sova mitt under konserten och det var inga problem att somna med kåporna på.
Vanligtvis är vi otroligt noga med hennes sovtider och lägger henne alltid kl.19.00 och jag är en stor förespråkare av hur viktigt det är med sovrutiner för barn men det innebär oxå att det självfallet finns tillfällen då vi gör undantag och igår var ett sådant tillfälle och det är otroligt skönt att det fungerar bra för A.
Antagligen var det sista gången på ett bra tag som hela familjen hade en utekväll tillsammans för nu är det inte långt kvar tills bebisen är här!
Idag har jag känt mig otroligt yr och orkeslös, tror att det beror på väldigt lågt blodtryck samt bristen på sömn pga att h*n i magen lever om som ett popcorn nattetid.

Imorgon är en stor dag för A, hon ska nämligen börja skolas in på förskolan här i Marma.
Det känns både spännande och kul samtidigt som jag har ångest och helst inte vill lämna iväg det absolut käraste jag har till främmande människor. Dessutom har den senaste tidens uppmärksammade fall av pedofiler på förskolor gjort att jag t.o.m. övervägt att inte ha A på förskolan alls.
Med alla dessa gravidhormoner i kroppen kommer jag väl böla som aldrig förr första gången jag ska lämna henne där och själv gå hem...
Hur mycket jag än vill att bebisen ska komma ut nu så hoppas jag ändå att den väntar med sin entré till tidigast fredag kväll så att A får en hel vecka på förskolan annars måste vi börja om från ruta 1 med inskolningen efter att lillebror eller lillasyster kommit till världen och A vant sig vid sitt syskon, blir lite mycket att både skolas in på förskolan, dessutom inte av sin mamma eller pappa samt att vänja sig vid vår nya familjemedlem och alla nya rutiner som kommer med en liten nyfödd här hemma.
Det är så oerhört viktigt att A får den tid hon behöver till att anpassa sig till sitt syskon så skulle bebisen komma till veckan skjuter vi upp inskolningen tills det att allt fungerar här hemma.
Hade önskat att få skola in henne tidigare såklart men förskolan här i Marma har stängt under juli månad och det kändes inte aktuellt att skola in henne i Älvkarleby i helt andra lokaler och med andra förskolärare så nu blev det som det blev. Huvudsaken är att A mår bra och inte känner sig som att vi lämnar henne på förskolan för att "bli av med" henne nu när vi får tillökning.  

Gravid vecka 39

Idag gick graviditeten in i vecka 39.

Igår fm var jag till barnmorskan. Bebisen verkar må prima och min intensivkur av järn hade givit resultat, fortfarande lågt men mycket bättre än förra veckan. Ska fortsätta med blutsaft och Niferex (järntabletter) ända fram till förlossningen.

Viktuppgången som de första 25-30 veckorna var stor har sakta klingat av för att helt stanna av de senaste veckorna. +14kg står vågen på och det varma vädret har säkert en betydande del då aptiten helt försvunnit i värmen, min kost har mest bestått av frukt och vatten i stora mängder, vattenmelon honungsmelon, nektariner, persikor, passionsfrukt, bananer m.m.

Trodde att jag skulle samla på mig mycket vätska i kroppen såhär i slutet av graviditeten men det är knappt märkbart.

De senaste 2 veckorna har jag känt att jag tycker om min gravida kropp eller tycker om är inte rätt ord, accepterar passar bättre, har inte känt så alls tidigare i graviditeten då jag upplevt mig själv som en stor fet uppsvälld barbafigur med förskräckligt fula kompressionsstrumpor som grädde på moset! 

Magen har varit full av stickmärken och blåmärken till och från pga sprutorna som jag tar var 12:e timme. Jag som trodde att sprutorna skulle vara jobbiga att ta på mig själv men de har visat sig vara det minsta bekymret under denna graviditet. Lärde mig väldigt fort var på magen det gör minst ont att sticka sig och var det blöder minst = minst blåmärken.

Insåg häromdan hur mycket det kan blöda pga blodförtunnandet när jag kliade sönder ett litet myggbett på benet och blodet rann och rann tills jag var tvungen att lägga upp benet på köksbordet och kyla såret som var mindre än ett knappnålshuvud med en isbit för att få stopp på blödningen.

Fick mig en liten tankeställare på varför vi kategoriseras som en riskförlossning... 

Risken för att det ska hända bebisen något är inte stor utan det är JAG som riskerar att förblöda, det är mitt liv som står på spel...! Har inte reflekterat över det tidigare och vill inte gräva djupare i de tankarna heller.

Jag håller mig mest hemma på gården nu, vill snabbt kunna organisera hämtning av A, hundvakt, samt skjuts till Akademska om det skulle sätta igång medan R är i Sthlm på jobb. 

A har en väska färdigpackad och jag har en väska packad och de två står och väntar innanför dörren, dessutom har jag skrivit en liten checklista åt mig själv så att jag inte ska behöva oroa mig för att jag ska glömma bort något, bara att gå efter listan så ordnar det sig. Har alltid tyckt att det är bra med checklistor, det kan inte bli några frågetecken sålänge man håller sig till den.

Tänk att nu ser jag slutet på denna resa och jag vet att i det ögonblick som våra blickar möts för första gången när de lägger dig, vem du nu är, på mitt bröst så kommer alla problem vara som bortblåsta och lyckoruset som infinner sig i hela kroppen kan man bara känna i just den stunden! Det största i livet man kan vara med om! 

När barnet sover...

...då passar jag på att äta glass i stora lass!

Tänker att bebisen kanske också tycker att det är varmt och att den därför inte vill komma ut så jag försöker lura den.

Det kostar att skaffa barn!

Dagarna går sakta nu. Försöker hålla humöret uppe trots att min kropp är trött och sliten. Vill ha ut dig nu bebisen!!

R kom hem i fredags och på lördagen gjorde vi en badutflykt till stället vi campade på förra helgen. 

R's syster och hennes kille var redan där med sin husbil och vi fick även sällskap av 2 vänner och deras dotter på 7 månader.

Söndagen tillbringade vi hemma på gården, gjorde om lite i garderoben i barnrummet så att båda barnens kläder får plats på varsin klädstång och plockade fram och hängde upp de könsneutrala kläderna i strl. 50-56 som vi köpte när vi väntade A.

Denna graviditet har vi inte köpt ett endaste babyplagg. Ett par gravidbyxor, 2 gravidlinnen och en gravid t-shirt till mig har jag köpt nytt. Återanvände såklart gravidkläderna jag köpte när jag väntade A men då var det ju vinter så nu blev jag tvungen att köpa lite nya sommarplagg.

Vilken skillnad det är att skaffa nr.2 ekonomiskt sett. Den enda stora utgiften har varit syskonvagnen allt annat har vi ju redan som bilstol, skötbädd, babygym, babyvakt, babynest, babyleksaker, badbalja, läragåstol, hoppgunga, nappflaskor, lite kläder, m.m. m.m.

Vet faktiskt inte hur mycket pengar vi la ner i väntan på A men gissningsvis någonstans mellan 15 till 20 tusen. Barnvagnen och babyskyddet till bilen var de största posterna.

Det går ju att köpa mycket begagnat om man vill men vi köpte allt nytt förutom amningkudden som vi köpte av en bekant.

Det är dyrt att skaffa barn om man vill satsa på kvalitet och säkerhet kan jag konstatera iaf! 

Förutom syskonvagnen är det mina kostnader pga DVT-diagnosen som varit den största posten denna graviditet. Mödravården i Sverige är avgiftsfri men det gäller ju bara rutinkontrollerna hos barnmorskan samt specialistmödravården. Tur att högkostnadsskydd finns för receptbelagda mediciner samt läkarbesök men sen tillkommer ju för oss som bor långt ifrån sjukhuset alla resor dit och hem, inkomstbortfall eftersom R var tvungen att vara hemma då jag låg inlagd på Akademiska samt en vecka efteråt och kompressionsstrumporna av specialmodell som kostar överdrivet mycket.

16 dagar kvar säger gravidappen på telefonen som är inställd på det datum som mättes fram på rutinultraljudet men enligt mina beräkningar som baseras på tillverkningsdatumet är det 11 dagar kvar till beräknad födsel...