Idag gick graviditeten in i vecka 39.
Igår fm var jag till barnmorskan. Bebisen verkar må prima och min intensivkur av järn hade givit resultat, fortfarande lågt men mycket bättre än förra veckan. Ska fortsätta med blutsaft och Niferex (järntabletter) ända fram till förlossningen.
Viktuppgången som de första 25-30 veckorna var stor har sakta klingat av för att helt stanna av de senaste veckorna. +14kg står vågen på och det varma vädret har säkert en betydande del då aptiten helt försvunnit i värmen, min kost har mest bestått av frukt och vatten i stora mängder, vattenmelon honungsmelon, nektariner, persikor, passionsfrukt, bananer m.m.
Trodde att jag skulle samla på mig mycket vätska i kroppen såhär i slutet av graviditeten men det är knappt märkbart.
De senaste 2 veckorna har jag känt att jag tycker om min gravida kropp eller tycker om är inte rätt ord, accepterar passar bättre, har inte känt så alls tidigare i graviditeten då jag upplevt mig själv som en stor fet uppsvälld barbafigur med förskräckligt fula kompressionsstrumpor som grädde på moset!
Magen har varit full av stickmärken och blåmärken till och från pga sprutorna som jag tar var 12:e timme. Jag som trodde att sprutorna skulle vara jobbiga att ta på mig själv men de har visat sig vara det minsta bekymret under denna graviditet. Lärde mig väldigt fort var på magen det gör minst ont att sticka sig och var det blöder minst = minst blåmärken.
Insåg häromdan hur mycket det kan blöda pga blodförtunnandet när jag kliade sönder ett litet myggbett på benet och blodet rann och rann tills jag var tvungen att lägga upp benet på köksbordet och kyla såret som var mindre än ett knappnålshuvud med en isbit för att få stopp på blödningen.
Fick mig en liten tankeställare på varför vi kategoriseras som en riskförlossning...
Risken för att det ska hända bebisen något är inte stor utan det är JAG som riskerar att förblöda, det är mitt liv som står på spel...! Har inte reflekterat över det tidigare och vill inte gräva djupare i de tankarna heller.
Jag håller mig mest hemma på gården nu, vill snabbt kunna organisera hämtning av A, hundvakt, samt skjuts till Akademska om det skulle sätta igång medan R är i Sthlm på jobb.
A har en väska färdigpackad och jag har en väska packad och de två står och väntar innanför dörren, dessutom har jag skrivit en liten checklista åt mig själv så att jag inte ska behöva oroa mig för att jag ska glömma bort något, bara att gå efter listan så ordnar det sig. Har alltid tyckt att det är bra med checklistor, det kan inte bli några frågetecken sålänge man håller sig till den.
Tänk att nu ser jag slutet på denna resa och jag vet att i det ögonblick som våra blickar möts för första gången när de lägger dig, vem du nu är, på mitt bröst så kommer alla problem vara som bortblåsta och lyckoruset som infinner sig i hela kroppen kan man bara känna i just den stunden! Det största i livet man kan vara med om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar