Födelsedagsfirande, fjälltur och serietips

Idag har vi varit på två födelsedagskalas. Det första var nere hos R´s bästa vän på våningen under oss. Lämpligt avstånd, behövde inte ens krångla på mig ett par skor, det är jobbigt att sätta på sig skor när man är gravid.
Senare åkte vi in till Gävle till min mamma där vi firade min lillebror. Han har nyligen köpt en lägenhet som han håller på att renovera så av oss fick han ett presentkort på Interflora så att han kan köpa lite fräscha blommor när han renoverat klart.
Tycker att det är toppen att man numera kan köpa presentkort på t.ex. Interflora, SF-bio, Itunes, appstore, Spotify m.m. i vanliga matbutiker som coop och Ica.
Till vissa personer är det alltid lika svårt att hitta på bra presenter, min lillebror är just en sådan person och då kommer presentkort väl till pass.
För en liten stund sedan åkte R och hans bästa vän iväg på en fjällvandringstripp till Jämtlandsfjällen så jag och A är själva ända till på torsdag då de beräknar att komma hem.
Jag hade gärna följt med men av förklarliga själ är det en omöjlighet.
De gjorde en liknade tur förra året också, riktigt läckra bilder från den trippen kan du se om du klickar här.
Nu ska jag tillbringa resten av kvällen med att kolla på några avsnitt från en av mina favvoserier, Hart of Dixie.
Superbra "tjejserie" med Rachel Bilson i en av huvudrollerna. Rekommenderas varmt!

Barnmorskebesök och utekväll

Regnet har öst ner precis hela dagen. Vilken kontrast mot förra veckoslutet då vädret var strålande. Typisk svensk sommar med andra ord.

Var till barnmorskan i Skutskär idag. Hon tyckte att jag var vid väldigt gott mod med tanke på allt som hänt den senaste tiden.

Bebisen verkar iallafall må prima i min stora mage. 

Senare på dagen ringde en narkosläkare från Akademiska för att diskutera kring en eventuell ryggbedövning när det är dags för förlossning. Med den dosen av Fragmin jag har idag kan man inte lägga bedövningen överhuvudtaget sa hon men när det börjar närma sig förlossningen så kan man eventuellt ändra min dosering så att det finns ett "fönster" (som hon uttryckte det) i medicineringen för att kunna lägga bedövningen. Detta ska jag diskutera på mitt nästa besök hos specialistmödravården och efter det tas beslut i samråd med narkosläkaren om jag kan få ryggbedövning eller inte.

När Annabelle kom till världen hade jag mycket hjälp av den typen av smärtlindring så jag vill väldigt gärna kunna ha tillgång till det även denna gång om det är möjligt.

Framåt kvällen åkte jag in till Gävle och mötte upp ett par vänner som jag känt sedan lågstadiet. Vi gick till Brända bocken där vi åt lite mat, umgicks och hade trevligt. Kändes lite märkligt att gå in på toaletten för att ta min spruta. Dubbelkollade att jag hade låst dörren för tänk om någon hade kommit in och där står jag på en krogtoalett med en spruta i högsta hugg.

Det var kul att få piffa till sig lite extra och även fast garderoben är strikt begränsad nu under graviditeten hittade jag kläder som jag kände mig vacker i trots gravidkilona och jättemagen.

Sovmorgon och barndomsminne

Idag har jag inte gjort många knop. R kom hem från jobbveckan redan igår kväll eftersom idag är en röd dag i almanackan. A blev överlycklig i morse när jag lyfte över henne till vår säng vid 5-snåret och hon fick syn på sin pappa. Inte ville hon sova vidare då, hon skulle bestämt leka med pappa, gullunge.
Efter lite pappamys så slumrade hon in en stund till. R och A gick upp vid 6 och lät mig sova vidare.Så lyxigt att kunna sova vidare och vakna till nybryggt kaffe! Sovmorgon hör inte direkt till vanligheterna längre. 

Efter en lång mysmorgon rensade vi lite bland R's gamla leksaker som svärmorsämnet har sparat på. Vi behöll lego, duplo, bilar, brio järnväg och lite annat smått och gott som är tidlöst. 

Tänk att vissa leksaker som jag och R lekte med när vi var barn är populära än idag.

Min mamma är precis som svärmorsämnet också en hamster, hon har hela källaren full av flyttlådor med bl.a. gamla leksaker som hon inte öppnat sen hon flyttade in där för ca. 15 år sedan. Det finns en del rariteter i lådorna vet jag, ett My Little Pony Dreamcastle bl.a. som jag ska ta och leta rätt på. Minns så väl den julen när jag fick slottet i julklapp. Hade fått syn på det i skyltfönstret i en affär i Storvik när vi var där på julmarknad hos farmor och farfar som bodde där. Stod länge vid skyltfönstret och beundrade det stora rosa slottet med alla färgglada hästar, vilken lycka att sedan få slottet i julklapp, kände mig som världens lyckligaste den julen!

Mitt möte med en mamma på flykt

Idag var jag och A på kyrkis här i Marma. Bredvid kyrkan finns ett utdömt hyreshus som är i uselt skick. De som bodde där blev tvungna att flytta pga det dåliga skicket men sedan en tid tillbaka fungerar huset som ankomstboende för flyktingfamiljer med barn. Fastighetsägaren får antagligen mycket pengar av Migrationsverket för detta och behöver inte åtgärda bristerna på huset konstigt nog.

Idag kom en utav mammorna som bor i flyktingboendet till kyrkis. Med sig hade hon sina 2 barn, en flicka i 7-8 års åldern och en pojke på ca 6 månader. 

Hon pratade ingen som helst svenska och väldigt knackig engelska.

Hennes familj hade flytt från sitt hemland, kommit till Arlanda och därifrån blivit skickade till boendet i Marma. För 7(!) månader sen kom de till Arlanda. 7 månader och de vet fortfarande inte om de får stanna eller om de blir tillbakaskickade?

7 månader är på tok för lång handläggningstid, särskilt när det är barn inblandade!

Vart är Sverige påväg tänker jag?

 

VM i att kladda (Bordsskick när man är 15 månader)

Det här med att äta själv tycker A. är toppen. För min egen del är det inte lika toppen när A. äter själv...

Det ska kladdas, läggas uppe på huvudet, kastas omkring i hela köket, slängas på golvet, läggas i mjölkglaset och köra ner hela handen och vispa runt för att sedan propsa på att mata mig med något som redan varit in i munnen och vänt.

Besticken som jag envisas med att lägga fram vid varje måltid används bäst som trumpinnar.

Varför kaklade vi inte köket från golv till tak så att man kan blåsa av det med högtryckstvätt efter måltiderna?!

Ska köpa lite nya tallrikar utan barnmotiv i botten har jag kommit på, då kanske maten får stanna på tallriken lite till istället för att hon skottar undan maten med handen för att kolla på vilken gubbe/figur/motiv som döljer sig under maten... 

Läste någonstans att ju kladdigare bordsskick barn har när de är små desto finare får de när de blir stora, om det stämmer kommer A. äta finare än alla kungligheter i hela världen när hon blir stor!

Det kom ett paket

Idag kom sandalerna från sarenza.se i en överdrivet stor kartong. Det var toppen att få dem levererade hem till dörren utan att behöva betala något extra.

Sandalerna sitter jättebra på de små fossingarna och verkar vara av mycket hög kvalité!

A. vill inte ta av sig dem så de får högsta betyg från henne också.

Kommer garanterat att handla från sarenza igen; stort utbud, bra priser och smidigt leveranssätt.

Långkalsonger i 30 graders värme

Hela lördagen tillbringade vi på hundutställning i Österbybruk. Vår Norrman vann sin klass men blev sedan oplacerad i bästa hanhund. Hade hoppats på vinst då han behöver ett cert till för att bli champion men som svärmorsämnet sa så brukar det gå troll i att få det sista certet så vi får hoppas på en bättre domare nästa gång. Det är ju så med bedömningssporter att alla domare tittar på olika saker och har sitt eget tycke och smak.

Skulle fotat hade jag tänkt men precis när Norrman var inne i ringen med R. så låg min mobil i vagnen med A. och spelade musik för henne så att hon skulle kunna somna lättare, "Utan dina andetag" med Carolina Wallin Perez gick på repeat så det blev tyvärr ingen bild från utställningen men lägger in en annan bild på min favoritnorsk istället, den bilden är från förra sommaren och han har utvecklats en hel del sen den togs.

Är förvånad över hur bra A. hanterar den 30 gradiga sommarvärmen som vi har, den enda skillnaden är att hennes aptit inte alls är som den brukar, inte så konstigt dock för man blir ju inte alls hungrig på samma vis som normalt, mest törstig, tänk om man kunde få ta sig ett glas rosé i sommarkvällen... 

Jag har haft det svettigt och jobbigt i värmen med långa kompressionsstrumpor under långklänningen som i princip är det enda klädesplagget jag kan ha utan att svimma av värmeslag och utan att behöva visa de apfula strumporna för allmänheten. När strumporna är på, vilket de är alla vaken tid på dygnet är det ungefär som att gå omkring med långkalsonger på sig och ingen vettig människa skulle väl frivilligt använda långkalsonger i 30 graders värme?!

Att vara gravid på sommaren med DVT-ben toppat med pollenallergi är ingen dans på rosor kan jag intyga fast jag ska inte klaga för mycket det finns ju de som har det ännu värre, de som inte kan bli gravida och de som blir gravida men hela tiden får missfall... 

En hamster till svärmor

Gårdagen tillbringade jag och A. hemma på Kronsäter. För A. blev det barfotapremiär och hennes farmor letade upp en gammal 3-hjuling som Linda, faster till A. hade när hon var liten. En äkta skeppshult, jättefin.

A. är lite för kort ännu men hon tyckte mycket om den. 

Svärmorsämnet är en riktig hamster och vi retar ofta henne för det men uppenbarligen har hon en del guldkorn i sina gömmor.

Onsdagsbus

På onsdagar kl. 9-12 brukar vi normalt gå till Marma kyrka på "kyrkis" som det kallas. Det fungerar på så vis att mammorna dricker kaffe och pratar och barnen leker, a win win situation med andra ord. (Den enda pappan som satt sin fot där är R. som följt med 2 ggr.)

Denna onsdag hade vi bestämt träff på leklandet Delfinen i Gävle istället.

För mig och A. var det premiärbesök på lekland. 

På vägen dit kunde jag inte låta bli att njuta lite av en spegelblank Marmafjärd, tappade andan lite, det är så vackert i min lilla by!

Väl framme vid leklandet var vi först på plats. Inväntade de andra utanför och när alla kommit gick vi in, förväntansfulla både jag och A., A. tog täten direkt och fattade på en gång vad vi kommit till för ställe. HERREGUD vad hon lekte! Rutschkanor, bollhav, studsmattor, gångar med olika hinder att ta sig igenom på olika sätt m.m. Hon tyckte verkligen att det var toppen att vara där! Det var väldigt glest med barn på leklandet just denna dag vilket gjorde att A. kunde göra allt utan att vara i vägen för de stora barnen, det gick ju inte så fort för henne som för de stora barnen som for runt i en rasande fart.

Det fanns även en liten hörna för barn upp till 3 år men den var inte så särskilt kul tyckte A.

Blev väldigt imponerad över hur hon tog sig fram genom gångarna, över, under och igenom alla hinder. 

Hon blev säkert lika imponerad av mig som tog mig fram hack i häl med gravidmagen och DVT-benet.

Tur att en av de andra mammorna tog sig an A. en stund så att jag fick vila och fika lite.

Enda gången A. satt stillla var när hon fick lunch, pannkakor med sylt och grädde.

Behöver väl inte tala om att hon somnade innan hon ens hunnit dricka upp sin kvällsvällning...

Var inte sista gången vi besökte ett lekland kan jag lova!

Sandaler hem till dörren

Var på stan för ett par dagar sedan med min mamma och A. Vi var på jakt efter sandaler till A. i strl 19 vilket visade sig vara omöjligt att hitta i Gävle. De barnsandaler som vi hittade började på strl 20 och utbudet var inte stort, testade ett par olika på A. men strl 20 var på tok för stort.
Igår tog jag tag i saken och beställde ett par från sarenza.se. Har inte beställt därifrån förut men fastnade för att de har utkörning hem till dörren och utbudet var otroligt stort även för småfossingar. Dessutom lovar de snabba leveranser trots att varan skickas från Frankrike.
Mitt närmsta utlämningsställe ligger hela ca. 9 km härifrån så att få hem paketet direkt till dörren är kanon.

Dessa sandaler av märket GBB i skinn blev det. Praktiskt med 3 olika spännen för att få till passformen och färgmässigt passar de till allt.

Beställde dem sent igår kväll och fick ett mail idag på förmiddagen att de var skickade så nu hoppas jag att sarenza håller vad de lovar...

Jättebebis?

Idag har det regnat nästan hela dagen, skönt då kan jag andas igen, regnet resar luften på pollen.
R. åkte till jobbet i Sthlm i morse 04.30 så vi får klara oss själv hemma nu tills på torsdag.
har laddat upp med lite matlådor i frysen så att jag ska slippa stå stilla vid spisen längre stunder, får väldigt ont i benet av att stå stilla men annars så blir benet bättre och bättre hela tiden, att lyfta omkring på A. är väl egentligen inte ultimat då trycket ökar i benet men det får gå, kan ju alltid lämna över A. till sin farmor, farfar, faster eller gammelfarmor en stund om jag behöver avlastning, de bor ju praktiskt nog på samma gård som oss.

Jag väger nu mer än när jag stod på vågen på förlossningen strax innan A. föddes, kollade på foton idag från graviditeten när vi väntade A. och resultat är lite skrämmande, vad är det för en jättebebis som nu bor inuti min mage?

Den övre bilden är fotad idag, jag är nu i vecka 27 och har 3 månader kvar till BF (beräknad födsel) och den undre bilden är fotad 24:e februari 2013, 2 dagar innan BF när A. låg i min mage. Hur ska detta sluta?

BLÄ!

Vilket härligt väder!!!

Härlig för er som inte lider av pollenallergi, själv gav jag efter tappert kämpande upp utomhusaktiviteterna här på gården runt 14.00 och gick inomhus. Kliar i ögonen, näsan ja i hela ansiktet, snoret rinner och jag mår jättedåligt och som grädde på moset är jag gravid med diverse krämpor, magen ser ut som en nåldyna efter alla sprutor och de fula kompressionsstrumporna jag måste ha på mig är väldig varma och inte ett dugg sköna att ha på sig när det är över 20 grader ute och jag har obehagskänsla och krypningar i DVT-benet hela tiden.

Gravidhormonerna har haft ett ordentligt stryptag på mig idag, hoppas på en bättre dag imorgon, då vet jag iallafall att jag kommer få äta min mammas goda smörgåstårta.

Återbesök, lugnande besked och barnvagnstankar

Besöket på Akademiska i måndags gick bra. Träffade först en barnmorska på specialistmödravården som tog några blodprover, kollade till bebisen och svarade på några frågor jag hade.

Av det hon kunde se såg allt stabilt ut för mig och bebisen. Proverna var bra, annars skulle de höra av sig och det har de inte gjort vilket innebär att jag kommer att få fortsätta med samma höga dos Fragmin varje dag, 10000ie i spruta på morgonen och 7500ie i spruta på kvällen.

Träffade även en av läkarna som hade ansvar för mig när jag låg inskriven och som även kommer att följa mig hela graviditeten. Hon svarade på en del frågor som "ploppat" upp sedan jag fick komma hem:

Vad jag kan och inte kan äta pga. Fragminet?

Inga förändringar där vad gäller kosten och jag kan fortsätta med min pollenmedicin, järntillskottet och gravidvitaminerna. 

Vad innebär det för oss när det är dags för förlossning då detta nu klassas som en riskgraviditet eftersom det är ökad blödningsrisk?

Vi kommer att göra upp en förlossningsplan tillsammans med specialistmödravården och läkaren efter att jag varit hos en narkosläkare (till vilken en remiss är skickad) och fått klarhet i vad som gäller för just mig när det kommer till smärtlindring med EDA (epidural/ryggbedövning) då det behöver ha gått ett visst antal timmar efter att jag tagit min spruta innan man kan ge den typen av smärtlindring.

Fick även lugnande besked ang. min oro över att vi ska bli ivägskickade till ett annat sjukhus när det är dags pga rådande barnmorskebrist på Akademiska, sannolikheten för att vi med en förlossning som har ökad blödningsrisk skulle bli ivägslussade var minimal. Troligt är att vi får komma in vid minsta tecken på förlossning och behöver inte vänta hemma på att värkarna ska ta ordentlig fart. Det är just såna som oss de inte kommer att skicka iväg till andra sjukhus, lugnande ord för mig som vill ha kontroll över situationen och förlossningen.

Efter sjukhusbesöket åkte jag, R och A. till IKEA Uppsala där vi år lunch och tog en snabbsväng i varuhuset, var inte optimalt att hoppa på kryckor när man går på IKEA kan jag upplysa om.

Svängde även in på babyproffsen och kikade lite, vi har ju allt som behövs till 2:an men titta får man...

Appropå babysaker:

Veckan innan midsommar får vi den nya syskonvagnen, en Bumbleride indie twin. (som jag längtar)

Vi åkte ner till Syskonhuset i Huddinge för en tid sedan och bestämde oss för just denna vagn.

Bumbleride indie twin är en relativt ny vagn i Sverige och är en av få vagnar som uppfyller alla krav jag har på en syskonvagn.

Eftersom jag oftare går på grusvägar och skogsstigar än på asfalt och i stadsmiljöer behöver jag främst en vagn med riktigt bra terrängegenskaper och det har denna.

För dig som vill veta mer om vagnen  klicka här

Återkommer med en recension här på bloggen när vi fått hem vagnen och testat den i skarpt läge.

Skulle vara intressant att veta vad andra glesbygdsmammor har för syskonvagnar och varför ni valt just den vagnen? Kommentera gärna om ni vill.

200 sprutor i magen

Idag är det 100 dagar kvar till BF (beräknad födsel) och min mage ser såhär misshandlad ut efter 12 sprutor.

200 sprutor kvar till BF, hur 17 kommer magen se ut efter så många stick?!

Kommer även efter förlossningen att behöva fortsätta ta sprutor i ytterligare ett par veckor innan jag kan gå över till behandling i tablettform. 

Helgen här hemma har gått väldigt fort, i går åkte vi till en bondgård med några vänner och deras barn på kosläpp. 

Detta är ingen Bregottreklam ;)

Har haft väldigt ont i benet, främst på insidan av knäet och jag försöker hålla nere på citadonet och tar alvedon i första hand men ibland räcker inte det.

Ska tillbaka till Akademiska idag på morgonen för provtagning. Har skrivit ner frågor som främst rör förlossningen som jag ta upp med läkaren, satt och läste på internet igår för att hitta svar men hittade inte så mycket. Verkar vara väldigt individuellt från fall till fall hur det blir med smärtlindring under förlossningen, hur många extra kontroller som görs på specialistmödravården, hur man gör ned doseringen av Fragminet innan förlossning m.m. 

Jag förstod iaf så mycket att jag går på en väldigt hög dos Fragmin.

Håll tummarna att allt ser bra ut idag!

Hem ljuva hem

Lyckliga jag fick åka hem över helgen!! Så underbart att slippa sjukhuset, sjukhusrummet, den vita särken, sjukhussängen och sjukhusmaten!

Ska komma tillbaka på måndag morgon då nya blodprover ska tas.

Träffade DVT-specialisten igår, det var väldigt givande och jag fick väldigt bra information, hon gav mig även ett par lårhöga väldigt osexiga kompressionsstrumpor som ska användas all vaken tid resten av graviditeten. Hejdå solbrända ben och strandhäng! Tur att det är inne med långklänning till sommaren.

Jag har injicerat Fragminsprutor helt själv nu, det gick över förväntan, lite darrigt första gångerna att sticka sig själv i magen såklart men är övertygad om att det kommer att gå bra när jag väl får rutin på det hela.

Nu hoppar jag runt på mina kryckor i mina fula strumpor men vad gör det när jag får vara hemma hos dem jag älskar mest!

Ikväll ska vi försöka stoppa in mig i sportbilen och ta en sväng till Gävle på lite crusing. 

Måste passa på att leva livet medan man kan!

Snyggbilen med vårat hus i bakgrunden

Rapport från sjukhussängen

Har legat alldeles blixtstilla i 1 1/2 dygn nu, får inte ens vifta på tårna. Slapp med nöd och näppe sån där kissanordning i sängen då toaletten finns 2 meter från sängen. 

Smärtan från proppen och tromboflebiterna i vänster ben har inte släppt och jag får starka alvedon och morfin med jämna mellanrum. Morfinet försöker jag undvika så långt det bara går då bebisen blir "lullig" när jag tar det.

Fragminet, som jag inte injicerat själv ännu, får jag i ännu större dos nu var 12:e timme. Idag tänkte jag försöka injicera det själv.

Gårdagen avlöpte i snigelfart, läkare, barnmorskor, sjukgymnaster avlöste varandra.

Mitt på dagen kom min underbara mamma hit med min solstråle A., hon sken som en sol när hon såg mig sen var allt annat mycket mer intressant än jag, hon hittade snabbt till de stora fönstrena där hon ville stå läääänge och kolla på alla stora gula maskinerna utanför. (De håller på med något vägbygge utanför)

Det värmde i mitt mammahjärta när hon gick till skötväskan, plockade ur boken om Max alldeles själv, gav den till mig och ville sitta hos mig och bläddra i den. 

Älskade barn!

R. kom hit direkt efter jobbet och höll mig sällskap, vi pratade lite om allt möjligt och kollade på TV en stund, var skönt att få skratta lite tillsammans. Vi kollade på Family guy och som vanligt skrattade jag som mest åt de sämsta skämten. 

R. kan alltid få mig på bra humör! Vi är bäst ihop.

Älskade själsfrände!

Idag ska jag förhoppningsvis få komma ur sängen lite.

Jag ska iaf få åka rullstol till en sjukgymnast som är specialist på DVT (djup ventrombos).

Jag vill åka hem nu så försvinn dumma propp!!!

Smärta

Fick morfin för att lindra smärtan i benet så att jag skulle kunna få sova. Sov i ca 4 timmar, vaknade, behövde gå på toaletten som ligger 3 normalsteg från sängen, dessa 3 steg, som för mig blev säkert 15-20 ministeg fram och tillbaka var de värsta steg jag tagit i mitt liv... Tänkte i steg 2-3 att jag skulle ringa på klockan för att få hjälp men den hängde på läslampan på andra sidan sängen så där stod jag en lååång stund alldeles stilla, hela min kropp ville skrika av smärta, tårarna sprutade, BENHELVETE, PROPPFAN!!!

(Hoppa på ett ben går inte då blodet i benet skakas runt och smärtan blir outhärdlig)

Väl tillbaka i sängen tryckte jag på knappen och en barnmorskorna kom på en gång för att finna mig gråtandes på sängkanten. Fick en till morfintablett och 2 alvedon på en gång.

Trots att de inte ger mig något som kan vara farligt för bebisen känns det förjävligt att knapra i sig morfin och starka alvedon men utan dessa två hade jag nog svimmat av smärta ganska snart.

"Förlåt mitt älskade lilla barn men mamma har inget val" viskade jag och smekte magen. Måste fråga barnmorskan om bebisen kan reagera på att jag har ont, om den liksom känner av att jag är orolig?

Hädanefter kommer jag tillhöra specialistmödravården här på akademiska vilket innebär att det blir hela 8 mil enkel resa för att besöka barnmorskan och som om det inte vore nog ska jag dessutom med spruta injicera Fragmin (blodförtunnande) på mig själv i magen varje dag resten av graviditeten och en tid efter. Jag som alltid tittar bort vid minsta lilla stick i fingret, hur 17 ska det gå till?!

Alldeles nyss var jag frisk och fri från krämpor och helt plötsligt förändras allt och jag räknas in i kategorin riskgraviditet(!). Ställer mig återigen frågan om graviditeten speglar hur barnet kommer att bli?

Längtar efter lilla A. och efter R., min klippa att luta mig mot.

Inlagd på akademiska

Har ju tidigare berättat att jag haft stora problem med åderbråck i vänster ben nu under graviditeten och natten som var sov jag som en kratta för att vänster vad värkte något hemskt och när jag skulle upp i morse kunde jag inte stå på det benet och det var svullet och lite blått.

Misstänkte såklart vad det kunde vara redan då. 

Ringde vårdcentralen och fick en tid på en gång och väl där så fick jag en remiss till medicinakuten på akademiska där diverse prover togs, tester gjordes och en ultraljudsundersökning av benet visade på en blodpropp i knäet och ner i vaden.

Nu ligger jag inlagd på gynavdelningen, har fått 2 sprutor i magen med blodförtunnande och här blir jag kvar så länge proppen är kvar...

Mest rädsla kände jag för bebisen i magen, att något skulle hända som påverkade barnet negativt eller som gjorde att de måste plocka ut bebisen i förtid.

Hann ju läsa på internet om proppar som lossnar och fastnar i lungorna och vad det innebär... Hua ibland är det inte bra att alltid ha internet så nära till hands.

Känns iallafall bra nu när jag vet att det finns en barnmorska bara ett knapptryck bort. 

Eget rum med TV och utsikt mot slottet.

Min älskade R. lämnade jobbet i Stockholm så fort han kunde och har suttit vid min sida hela dagen, ända tills jag fick komma upp hit till gyn då han åkte för att lösa det praktiska som blir när jag ligger här och väntar på att proppen ska lösas upp.

Finaste lilla A. är hos sin underbara mormor och saknar inte mig ett dugg kan jag tro. Hon vinkade så glatt när de släppte av mig vid akuten och har fått pannkakor med sylt och grädde till middag, vilken lycka! 

Nu ligger jag här i en typisk sjuksäng och känner mig väldigt ensam, liten och hjälplös men samtidigt är jag väldigt tacksam för att jag och R. har en sån underbar familj som alltid ställer upp!

Håll tummarna för mig att jag snart är hemma i lilla vackra Marma igen.

Uppsala slott utanför fönstret

Den som väntar på något gott...

Den långa helgen flög förbi alldeles för fort.

Måndag idag och R. åkte som vanligt till jobbet tidigt i morse.

På måndagarna känns det som mest tomt utan honom här hemma, sedan brukar tomheten övergå till en längtan som växer mer och mer dag för dag och som sedan byts ut mot en enorm glädje och lycka när jag slår upp ögonen på torsdagsmorgonen och vet att han kommer hem samma dag.

"Vi är bäst ihop" brukar jag ofta säga till R. och det är verkligen så jag känner, utan honom vid min sida känner jag mig lite trasig på något sätt som om det fattas en viktig pusselbit.

Imorgon ska jag till barnmorskan och få lyssna på 2:ans hjärtslag, det är så fantastiskt att höra det lilla hjärtat slå. Vi vet inte om det är en lillebror eller lillasyster som växer i min mage, jag tror att det är en lillebror och R. tror lillasyster. 

En del säger ju att hjärtslagen avslöjar könet på barnet, är det under 140 slag/minut så är det en flicka och över 140 en pojke. A. låg på 140 hela graviditeten så hon avslöjade verkligen inte om hon var en pojke eller flicka. 2:an låg sist på 148 vilket då skulle betyda att jag har rätt i att det är en lillebror...

Vem är du där inne? <3

Gravid

Att vara gravid är inte alltid så underbart som vissa får det att verka. När jag var gravid med A. så var jag en av de lyckligt lottade som slapp alla krämpor som kommer med graviditeten, mitt största problem då var hur jag skulle kunna knyta skorna och raka benen eftersom den stora magen var i vägen så att jag inte kunde böja mig ner, jag mådde bättre än någonsin!

Jag gick upp 10kg vilket inte är så värst mycket för en graviditet, jag fick sova på nätterna, mådde aldrig illa, var pigg och alert, var inte känslig för lukter och smaker och kunde verkligen njuta av att det växte en liten krabat inuti men nu denna graviditet känns det som att jag inte gör annat än att gnälla, klaga, sucka och stöna.

Jag har redan nu i vecka 25 gått upp nästan 10kg, måste gå upp och kissa flera gånger varje natt, får inte sova för det är någon som roundkickar mina inre organ och revben, har ont både här och där, känner mig som en uppblåst badboll, har hemorrojder som kommer och går som utekatter, mår illa titt som tätt, får ont i magen av att röra på mig och har stora problem med smärtsamma åderbråck i vänsterbenet.

Självklart jämför jag mina graviditeter med varandra konstigt vore väl annars. En tanke som slagit mig är om graviditeten speglar hur barnet kommer att bli då graviditeten med A. var rena rama drömmen och hon nu är detsamma. A. är alltid glad, snäll och det är aldrig något krångel, hon uppför sig exemplariskt hela tiden.

Tänk om 2:an blir en vilding som skriker, matvägrar, har kolik, inte sover på nätterna och jävlas med sin mamma. 

En sak vet jag iallafall, vem du än är som lever rövare i min mage så är du efterlängtad och jag kommer att älska dig villkorslöst genom hela livet och alltid finnas där för dig.

Att vara mamma

En bild säger ibland mer än 1000 ord...