Läser gång på gång om föräldrar som har problem att lägga sina små prinsar och prinsessor och få till det här med läggningsrutiner så jag tänkte dela med mig av min erfarenhet i detta ämne.
Som jag tidigare nämnt är jag ensam förälder i veckorna från måndag morgon till torsdag kväll eftersom R. jobbar och bor i Stockholm under arbetsveckan och så har det varit så länge vi bott här i Marma.
Detta innebär att mina vardagar blir väldigt intensiva och jag har knappt någon tid till hushållssysslor och absolut ingen som helst tid till att ta hand om mig själv under den tiden på dygnet som A. är vaken.
Jag har sedan A. föddes varit väldigt noga med rutiner för henne då jag anser att barn redan från väldigt tidig ålder behöver tydliga rutiner varje dag och redan när hon var ca.4 veckor gammal började jag att skapa hennes läggnings och sovrutiner och det är jag så oerhört glad för idag när hon fungerar som en klocka varje dag vad gäller sömnen och jag kan räkna på en(!) hand antalet nätter som hennes sömn inte fungerat under det gångna året och då har det berott på att hon varit sjuk eller att vi som föräldrar slarvat medvetet med hennes rutiner och lagt henne vid en senare tidpunkt.
I början var det extremt jobbigt att få detta lilla spädbarn att plötsligt ändra sin naturliga dygnsrytm som hon haft under de månader som hon legat i min mage då hon ville vara vaken till ca.23-24 på kvällarna.
Hur gjorde jag då ?
När A. var ca. 4 veckor började jag med att försöka påverka hennes sömnrytm nattetid genom att lägga henne 15 minuter tidigare än vad hennes inbyggda klocka var inställd på. Det blev såklart protester från lilla A. på en gång men jag gav inte upp utan låg i sovrummet med henne och vaggade henne i vaggan och sjöng blinka lilla stjärna om och om igen tills jag knappt hade någon röst kvar. Det var verkligen inte lätt att låta bli att lyfta upp min lilla prinsessa när hon grät och protesterade men jag lyckades stå emot, jag fanns dock hela tiden precis intill henne och hade min hand på henne ända tills hon somnade vilket i början kunde ta en timme ibland två, tre men rätt som det var efter några dagar somnade hon utan några som helst protester och när detta fungerade i ett par kvällar utökade jag detta med ytterligare 15 minuter och som väntat blev det nya protester men jag stod emot även denna gång och vips så fungerade även detta.
Sådär höll jag på under flera veckors tid och ändrade tiden för läggdax med 15 minuter i taget i början och sedan med 30 minuter och efter många veckors kämpande var vi nere på kl. 19 som jag ville från början.
Denna tid har sedan dess varit näst intill helig för oss, på veckorna för mig så att jag kan göra saker för mig själv som att ta en dusch, måla naglarna, färga håret, plocka undan, vika tvätt eller bara sitta i soffan och glo på tv-serier. På helgerna är den helig för att då får jag och R. tid för varandra och vår relation vilket är oerhört viktigt när man är småbarnsförälder.
Enda gången vi lyfte upp A. ur sängen efter läggdax var vid matning medan hon hade kvar nattmålen. Nu när hon inte äter på natten lyfter vi aldrig henne ur sängen om hon vaknar (undantaget om hon verkar sjuk eller visar på annat sätt att något inte står rätt till) vi visar bara att mamma eller pappa finns där genom att sjunga för henne och klia henne lite lätt på ryggen tills hon somnar om och detta räcker 99 gånger av 100.
Idag sover hon från kl. 19 till ca. 07 utan några som helst problem 7 dagar i veckan och jag tror att det beror på att vi varit så oerhört noga med läggningsrutinerna och nästan aldrig ruckar på dem om vi absolut inte måste.
Här är mina 5 bästa sovtips:
1. Gör samma rutiner varje dag vid sängdax, från att man sätter på pyjamasen till att barnet sover, försök göra på exakt samma sätt varje dag, varje vecka, varje månad osv. detta oavsett om det är du, din partner eller någon annan som lägger barnet.
3. Försök få barnet i en lugn sinnesstämmning redan innan det är dax för läggningsrutinerna.
4. Lyft inte upp barnet i onödan ur sängen efter läggdax men visa tydligt för barnet att du finns där och lämna inte barnet ensam medan han eller hon är ledsen. Kroppskontakt är viktigt även om du inte lyfter upp barnet.
5. Även om det är jobbigt ge inte upp och ha tålamod, det tar tid att sätta nya rutiner!!!