Varför kyrkligt dop?

Igår blev det klart när lilla Angelinas dop kommer att äga rum, det var inte det lättaste att få till ett datum då kyrkan har många bokningar i början på nästa år och hon får ju inte bli för stor för den vackra dopklänningen vi har i min släkt som är tillverkad av min mormors brudklänning.

Precis som sin storasyster kommer Angelina att döpas i Älvkarleby kyrka, i samma kyrka som min mormor en gång gifte sig i brudklänningen som numera är dopklänning.
Efterföljande festligheter kommer att äga rum i församlingshemmet intill kyrkan.
Jag anser mig själv som kristen men är inte troende på det viset att jag tror att någon Gud skapat världen och jag tror inte heller att Jesus var någon man med superhjältekrafter som kunde gå på vatten.

Svenska kyrkan för mig står för en sund gemenskap och har bra värderingar som jag vill att mina barn ska växa upp med och kyrkan finns alltid där för alla, från det att man föds till den dagen hjärtat slutar slå är man alltid välkommen oavsett orsak, oavsett vad du kommer bärandes med i din ryggsäck, oavsett om du är troende eller inte och kyrkan finns där som en stöttepelare när helst du behöver en sådan och ibland behöver vi människor en gnutta tro för att överleva, för att kunna gå vidare i livet när allt känns hopplöst och svårt. 
Svenska kyrkan kräver ingen bokstavstro till skillnad från andra samfund och är lika hög grad kulturbärare som religiös institution.
Dopet är ju faktiskt inte någon bekräftelse på barnets personliga tro/frälsning utan ett slags medlemskap där våra barn ges möjlighet att växa i tron om de så önskar. 
För att bekräfta sin tro måste de ju konfirmera sig eller så kanske de väljer att gå ur svenska kyrkan vilket är helt ok, det är upp till dem.

Av dessa anledningar väljer jag att döpa mina barn i kyrkan, in i den gemenskap och värdegrund som den står för.

Dessutom är det så fint och högtidligt med kyrkliga dop. Ett fint minne att bära med sig som förälder.

Jag har full respekt för och dömer inte de som väljer att ha en namngivelsecermoni för sina barn men det är ett otänkbart alternativ för min egen del.

Annabelle