måndag 1 december 2014

Julstress

Ärligt talat, om det inte hade varit för Annabelle så hade jag nog struntat i julen och allt vad det innebär. 
Jag och Robert delar den uppfattningen och hade gärna rest bort över jul.
Det är alla måsten, krav, stress och köphysterin jag inte tycker om, julen ska väl handla om familjen, gemenskap, glädje och lugn o ro men jag känner uppriktigt ingen som helst glädje för min egen skull och verkligen inget lugn men samtidigt vill jag att mina barn ska få uppleva julen fullt ut, för julen är ju barnens högtid. Jag älskade julen när jag var barn.

Annabelle är stormförtjust i julgranar med belysning, julkulor och glitter så för hennes skull ser jag fram emot allt vad julen innebär men inte för min egen skull.
Vi var på stan i Gävle i lördags och när man åker i hissen från parkeringshuset ner till gallerian så är det där en glasvägg och man ser ut över den stora öppna ytan och det var tomtar, julgranar, lampor m.m. och Annabelle skrek av lycka i hissen. 
Jag blir lycklig över att hon känner så och så skulle jag oxå vilja känna inför julen men det gör jag absolut inte!
Om jag fick önska så skulle vi bara vara hemma hos oss på julaftonen, bara Robert, jag och tjejerna. Äta massa julmat, lyssna på julmusik, mysa, titta på TV, dricka glögg och julmust, äta skumtomtar och Robert skulle gå iväg för att köpa tidningen, ja ni fattar. 
Både min familj och Roberts familj vill självklart fira med oss och det har jag full förståelse för, särskilt sen jag själv blev förälder men det blir så himla hysteriskt! 
Köpa julklappar bara för att även fast personen inte ens vet vad den önskar sig så det blir någon halvbra bra-att-ha-sak som egentligen är helt onödig. Har försökt föreslå julklappsspel istället där man köper t.ex. 3 julklappar för 100:-/st och sen har man en tärning och spelar om julklapparna men ingen har nappat på det förslaget.
Ge julklappar till mina barn men strunta i mig, lägg pengarna på dem istället säger jag men ändå vet jag att jag kommer sitta där med en hög med julklappar.
Jag är absolut inte otacksam och såklart blir jag glad över att någon tagit sig tid att köpa något till just mig men inte lika glad som jag blir när jag ser lyckan hos Annabelle när hon får öppna sina paket och hur det strålar hon hela henne!
Våra familjer vill självklart vara med oss på självaste julaftonen så redan nu innan jul kommer en av våra familjer känna sig lite besvikna för att det inte är deras tur iår, vi firar vartannat år hos min mamma i Gävle och vartannat år här på Kronsäter har vi bestämt för att göra det mest rättvist. Alla inblandade förstår absolut varför vi gör så men fortfarande finns besvikelsen där det märks.
-Men bjud in alla hem till er då, får jag höra, aldrig i livet tänker jag då, alldeles för mycket jobb med att fixa och dona, städa m.m. LUGN OCH RO vill jag ha!

Vi har köpt ett superläckert lekkök och lite olika tillbehör till det som Annabelle ska få i julklapp här hemma på julaftonsmorgonen och jag känner på mig att det kommer bli vilda protester när hon måste sluta leka med det för att göra sig iordning för att åka hem till mormor Gittan på julaftonen. Redan där försvinner julstämningen om den infunnit sig...

Så länge barnen tror på tomten firar vi traditionell jul men när de inser att han inte finns på riktigt så åker jag gärna på semester istället till något varmt land och fyller på D-vitamindepåerna. 

Fick iaf upp EN julstjärna i fönstret och pyntade kökslampan med lite polkagrisar igår till första advent.
Annabelle blev stormförtjust så för hennes skull ska det pyntas lite till när jag får tid.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar