måndag 27 oktober 2014

Sjukstugan & tankar kring livet

Snoret rinner och rinner ur näsorna på båda mina tjejer. Det är fasttorkat snor överallt känns det som, spelar ingen roll hur ofta jag kommer med pappersnäsdukar. Det hostas och snoras på både möbler och kläder.
Angelina har dessutom fått feber nu på kvällskvisten
Jag ringde 1177 eftersom hon bara är 2 månader och man inte ska självmedicinera med alvedon utan åka till barnakuten för bedömning.
Ska mäta febern igen om en stund och har den inte börjat gå ner så åker jag in med henne. 
Är det en infektion i kroppen kan det gå väldigt fort när det är spädbarn som är drabbade så det är bättre att åka in en gång för mycket sa hon på 1177. 
Såna här gånger är det toppen att bo på samma gård som barnens farmor, farfar och de andra släktingarna. Det tar inte ens en minut så är barnvakten till Annabelle här om jag behöver åka in med Angelina.
Jag verkar ha klarat mig från förkylningen men däremot kämpar jag på med att få upp mitt PK-värde. I 2 veckor har jag ätit Waran nu och värdet ligger en bit under den nivån jag ska ligga på vilket innebär att jag fortfarande är fast med fragminsprutorna ett tag till. Tröttsamt!
Sedan jag började äta waran har jag tänkt mer och mer på vad som skulle hända med flickorna om jag, Robert eller vi båda två skulle gå bort, dels pga att waran toppar listan på vilket läkemedel i Sverige som orsakar flest dödsfall och dels pga att jag är så pass ung och har drabbats av DVT. 
Jag har inte oddsen på min sida för ett långt liv känns det som...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar