Vi har varit i tid till förskolan båda dagarna och mornarna som jag trodde skulle bli jobbiga har oväntat varit den lättaste tiden på dagen.
Lite meckigt att få ihop det ibland på eftermiddagarna eftersom det är svårt att planera något i förväg då Angelinas mat och sovtider är rena rama vilda västern, finns inget som helst mönster att följa ännu. Jag och Annabelle har ju haft våra dagliga rutiner som nu inte kan följas på samma vis för helt plötsligt ska Angelina äta, trots att hon åt för kanske 1,5 timme sen. Hade totalt förträngt hur ofta och mycket små nyfödda barn äter och skiter oxå för den delen. Byter blöjor på löpande band ibland känns det som.
Provade förresten att köpa Coop Änglamarks egna blöjor till nyfödda och är helnöjd. Supermjuka och följsamma, inte alls lika roliga utanpå med gulliga tryck som pampers eller libero men det tror jag kanppast att en 2 veckor gammal baby bryr sig särskilt mycket om. Kommer garanterat köpa fler paket av dem!
TIPS! Är så otroligt glad över att jag fyllt upp hela frysen med matlådor både till mig själv och i lagom stora barnportioner till Annabelle för laga mat hade jag definitivt inte hunnit med, eller det hade jag men då hade Annabelle fått ännu mindre tid med sin mamma och det känns verkligen inte rätt just nu.
Jag har märkt på Annabelle att hon visat tendenser till svartsjuka. Hon är ju så van att det bara är hon och jag i veckorna men nu måste hon dela mig med en liten krabat som helst av allt vill ligga fastklistrad i min famn 24 timmar om dygnet.
Hon är absolut inte elak mot bebisen, tvärtom, hon är otroligt försiktig och gullig med henne. Vill gärna vara med och byta blöja och smeker henne försiktigt på kinden så fort hon får tillfälle men ibland kommer det liksom över henne, svartsjukan, och då kan hon peka på Angelina, börja gråta och säga "nej, nej. nej" eller dra i hennes kläder och säga "tut-tut" (vilket för henne betyder flytta på dig) när jag håller bebisen i famnen och jag frågar då Annabelle om hon vill sitta i mitt knä men det vill hon inte säger hon utan det är bara det att bebisen inte får vara där får jag fram från de frågor jag ställer.
Det gör ont i mig de stunder som svartsjukan visar sig, jag vet att det är fullt normalt och att det kommer gå över så småningom men jag lider så med Annabelle när jag ser att hon som alltid är glad annars är ledsen flera gånger om dagen pga Angelina.
Jag avböjde besök ifrån min mamma idag pga detta då jag tror att det bästa för Annabelle just nu är att hon "tvingas" vänja sig vid att det är hon, jag och Angelina nu. Kommer det hit besökare får hon ju uppmärksamhet från den personen (särskilt om det är min mamma) och hon slipper hantera sina känslor för den nya familjesituationen. Vet inte om jag har rätt eller fel i detta?!
Det finns ju en del barnböcker som skildrar det här med att få ett syskon men de böcker jag hittat är för lite äldre barn även om det står att de är från 0 år, Annabelle är ju bara 1 1/2 år så hon är ju en liten storasyster...
Tacksam om det är någon av er bloggläsare som har tips i ämnet, hur har du gått till väga? Hur visade sig svartsjukan i er familj? Hur hanterade du situationen? etc etc. Alla tips och idéer är välkomna.
Maila (jennie.hybinette@gmail.com) eller skriv som kommentar.
Tack och gonatt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar